En av de frågor jag har drivit är att på olika sätt försöka stoppa
våld i nära relationer. Därför är jag både nöjd och glad att de fyra
Allianspartierna nu inför valet presenterar en ytterligare satsning på våld i
nära relationer.
·
Vi vill att elektronisk fotboja ska kunna användas vid fler fall
av kontaktförbud.
·
Vi kommer att utvärdera effekterna av straffskärpningen avseende
grov kvinnofridskränkning. Om reformen inte har fått avsedd effekt är
Alliansregeringen inte främmande för att skärpa straffen ytterligare.
·
Vi vill att kvinno- och tjejjourer, som gör omistliga insatser för
att erbjuda hotade och våldsutsatta kvinnor skydd och hjälp, ska få sin
långsiktiga finansiering säkerställd.
Eftersom jag har varit utsatt själv vet jag hur svårt det är, men
jag tycker ändå att det har hänt mycket på de senaste 20 åren. Då var det
nästan ingen som pratade om det och jag hade ingen aning om var man skulle
vända sig. Det var en ren slump att min dotters lärare var medlem i Alla
kvinnors hus. När hon fick reda på hur det låg till skickade hon mig dit.
Jag lyckades själv ta mig loss
eftersom det fanns ett nätverk runt om mig, som såg och hjälpte. Det går att
bryta den skuld och skam många känner för att de har blivit utsatta. Det är så
lätt att tänka att det var nog mitt eget fel.
Det var först när jag inom politiken började jobba med de här
frågorna som jag började prata om vad jag varit med om. Jag har känt att det
var viktigt för trovärdigheten.
En betydande aspekt i kampen är att även fokusera på männen som
utför våldet och att erbjuda dem hjälp. Annars finns risken att de går in i en
ny relation och utsätter en ny kvinna. För kvinnornas del gäller det att
försöka få bort skammen, få fler att våga anmäla och att ta deras rädsla på
allvar.
Här nedan finns en länk till min och Saila Quicklunds artikel i NWT 2012 om våld i nära relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar